för jag mår så bra med dig

 

för ibland behöver man en förändring

 

kärleken som inte sviker hjärtat

 

ibland känns det som att hoppet släpper

 
Måndag. Ny vecka nya möjligheter in my ass. 

känslan när man blir varm och pirrig i hela kroppen


och hela min värld faller på sin plats

 
 

och ibland är världen vacker

 
Och på senare tid har jag kommit fram till att vi drack en hel del öl i somras.. 

att längta bort från verkligheten

 
2012 i Thailand, och gud vad jag hade långt hår. Jag vill resa långt bort med mänskor jag älskar och bara njuta av livet och inte ha några bekymmer. Skulle vara så underbart just nu. 

kärlek på burk

 
Och lyckan då paketet äntligen kom hem igår. Ingen kommer någonsin förstå hur mycket jag älskar denhär ansiktskrämen och ansiktstvätten. Kärlek på burk. Känner mig så lycklig nu! 

ibland är allting så svårt och jobbigt

 
Det är onsdag idag och jag har absolut ingenting att skriva ner hit. Låter så tönttig när jag försöker skriva något om min dag eftersom höjdpunkterna på mina dagar är när jag får äta, eller när jag har fixat mina naglar. Det börjar bli tråkigt att inte gå i skola nu, för jag orkar inte sova bort dagarna och jag orkar inte försöka hitta något att se på netflix. Jag bara säger, klaga inte på att ni har något att göra för det är bättre än att inte ha något alls att göra. 

varför ska det kännas så svårt att känna

 
Och ibland vet man inte vart man ska ta vägen, vad man ska säga och vad man ska känna. Allt man vet är att man är rädd, rädd för att bli sårad, rädd för att falla för någon igen. 

att känna sig hemma i någons famn

 
Måndag och jag har sovit dåligt men endå så jävla bra, vaknat på bästa sättet och känner mig lycklig. 

ibland är allting så jävla förvirrande

 

sommarsaknad

 
Idag är en riktitgt jävla dålig dag. Fryser och vill försvinna under ett täcke med någon mysig. 

för allting känns så underbart nu


vill du glömma bort verkligheten med mig?


tänk om tomheten aldrig försvinner


man måste göra det som känns rätt

 
Jag måste bara skriva av mig här nu. Ett beslut jag tagit, jag kommer vara nykter fram till sommaren. Och jag själv är så jävla stolt över mitt beslut. För ärligt så mår jag inte bra av att dricka för stora mängder. Och saken är den att jag inte klarar av att sluta när jag väl har börjat och är någonstans. Saken är ju den att nej, jag ligger inte och spyr i ett hörn och har glömt bort jag har ben. Utan jag kan göra nästan vad som helst som inte kräver allt för mycket balans. Men, mitt psykiska mående dagarna, även veckorna efteråt är sjukt dåligt. Så när jag vaknade efter nyårsfirandet och inte kom ihåg halva kvällen och hade krapula i två dygn. Skakade och kände i hela kroppen hur mitt hjärta jobbade och dessutom bara ville gråta. Så bestämde jag mig för en paus. För det fungerar liksom inte. Mitt psyk håller inte. Och jag tycker det är rätt val, för alla som inte klarar av att sluta när de väl börjat borde tänka om. Det är helt enkelt inte okej. Och jag är glad att jag tog det här beslutet. 

känslan av att veta exakt vad man vill men inte få det

 
Och eftersom mitt liv är så tråkigt för tillfället var det underbart att komma ut ur huset igår och träffa några vänner. Och så slösade jag lite pengar och blev kär i en pajto.
 
Allting börjar falla på plats och livet känns värt att leva. Efter allting som hände förra året har jag fårstått att man behöver inte en annan männska för att känna sig lycklig. Åt helvete med kärlek, det är ändå bara en illusion. 

när man väljer hans lycka före ens egen

 
Blev en sväng till sundom skärgård idag. Ungefär två lyckade bilder, härligt. Well fuck it nu ska jag städa mitt rum. #lovinglife 

kärlek för små spritflaskor

 
Så fucking jävla söta. 

ibland blir alla känslor en stor äcklig klump


lycka finner den som inte söker

 

vad är det som gör allting så motsträvande?

 
Och jag vill försvinna för en tid. Jag orkar inte. Vill inte vara här längre. Vill bara ta en paus och få tänka ut allting. För allt är en suddig röra. Jag vill komma bort för en stund. 

för det blir inte alltid som man tänkt

 
 

varför känns det så jobbigt när det inte borde vara det

 
Verkligheten är så långt borta från min lilla bubbla. Det finns liksom ingen ork till att försöka längre. Och nu igen är allting suddigt. Var vill jag gå i skola? Varför är det så svårt. Och varför finns det så dåliga YA linjer? Alltså det känns som att det nästan bara finns linjer pojkar vill gå på, vart ska vi ta vägen då? Frissa, närvårdare och GYMNASIE. Det är så jag ser allting. Iallafall i Vasa, och då har vi problemet. Jag vill inte till något som finns i Vasa. Jag vill till dendär underbara skolan. Den skolan jag verkligen ville gå i. Som jag ville tillbringa tre år i. Och då till problemet. Jag får inte. Och jag är inte säker på att jag skulle våga försöka igen.. Det finns en pinsam sanning i att jag ändå kanske söker till det där otänkbara, det där äckliga, kämpiga. Gymnasie. Jag känner mig så långt efter, det känns som att jag aldrig kommer hitta det jag verkligen söker. Fast jag vet exakt vad det är.
 
Varför är det så jävla svårt?

ibland vet jag inte vart jag vill ta vägen




orkar snart inte längre

Saknar min älskling. Beni behöver rastas, och shrek behöver sommar. hahah. 

det som har hänt har hänt men kolla upp sanningen

Det bästa året jag haft hittils. Jag har festat. Jag har haft en lägenhet. Jag har tatuerat mig. Jag har gått ut grundskolan. Jag har världens gäligaste hemmafester. Jag har färgat håret säkert 30 gånger. Jag har varit kär. Jag har blivit krossad. Jag har varit lycklig. Jag har träffat världens härligaste gäng flickor. Jag har haft en jävla bra år. Tack alla mänskor som gjort 2013 värt att leva! Och nu perkele, nu kör vi på ett ännu bättre år. Tagga 2014 bitches! 

mitt liv stavas ångest

När försvann det där leendet? När började allting gå neråt? Ibland känns det som att det inte finns någon poäng. Som att mitt liv är ingenting, som att jag är ingenting. Men varför ska det kännas så? Varför ska ni säga skit till mig? Vad har jag gjort? Jag vet inte ens era namn? Och vet ni vad? Jag får dansa exakt hur jag vill. Jag får dricka hur mycket jag själv känner för. Och vet ni vad? Aids är en jävligt hemsk sjukdom. Det finns männskor som gråter varje dag för att de har drabbats. Men här, här andvänder vi det som ett skällsord ungefär. Jag tycker det är äckligt jävla skit stil. Det här är en jämförelse, men kallar ni någon för cancer barn? Säger ni till folk att de inte ska vara med någon för då får de cancer? Nej. Så varför göra aids till ett skällsord och något man slänger ur sig för att man har dåligt ordförråd? Det är en fucking sjukdom. Och nej vänner jag har inte aids om ni nu tror det. Jag är bara så trött på att höra det. Fyfan vad männskor kan vara äckligt jävla otrevliga. Tackochgodkväll.