tårar finns inte längre, nu gråter jag osynligt.

Klockan visar 01:30, radion spelar konstig musik, jag sitter ensam i bastustugan. Vad fan gör jag uppe ännu? gonatt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback