hur var det nu då?

Jag är en människa, endast en människa.
med känslor, mycket känslor.
förvirrande tankar, ovana känslor, tankar som skrämmer mig.
har jag inte rätten att vara upprörd ibland?
att gråta ut lite.
att bara vilja försvinna och vara ensam. inte tala med någon bara med mig själv.
har jag inte rätt till att vara självisk, när jag mår skit?
att tänka på mig först, när jag bara vill döda mig själv.
borde inte jag få gråta lite då, skrika lite.
utan att bli dömd.
nertryckt och ihålld.
när jag vill vara med mig själv och vara fri.
för bara fem minuter, vara ensam och andas.
andas in annat än bara syre.
andas in vad som pågår.
och inte bli kvävd i vad du håller på med.
jag kan inte bestämma när jag kommer bli upprörd.
när jag kommer gråta och när jag kommer skrika.
när jag vill vara ensam.
för jag själv blir lika överraskad.
att jag är ända, som inte kan kontrollera vad som händer är jag nog inte ensam om.
för med ett frågetecken där hjärtat ska sitta,
en hjärna som inte funkar, tårar bakom ögonlocken och svidande gråt i halsen.
tror jag nog inte jag är den enda som inte vet vart..
vart man ska ta vägen, när det är männsikor som dömer överallt.
just det man inte vill, någon som vill hjälpa.
enda hjälpen var dendär borttappade själen som hittas nånstan långt inne.
när man får gråta lite.
tårka sina egna tårar.
stiga upp själv och stå på sina egna ben.
då blir det bra igen. när man får andas in vad som hänt ensam.

Kommentarer
Postat av: en vän

Tu veit ju noo att tu kan tal me meg! Jag finns jär fö teg bara så tu veit! :)



2012-05-19 @ 20:19:57

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback