jag drömde i ord den natten

En natt drömde jag länge, sen vaknade jag och skrev ner det. 

 
Det var en sommardag, vi umgicks alla tillsammans hela dagen. Du och jag hade kramats och busat hela dagen. Alla hade tittat på oss på detdär sättet. Gjort hjärtan med händerna och ropat pusipusi till oss. Och vi hade bara tittat varandra i ögonen och skrattat med varandra. En så underbar dag. Jag trodde inte något kunde gå fel. Livet kändes så overkligt underbart perfekt.
Det började skymma, fick jag en känsla i kroppen. En känsla jag inte hade upplevt på så länge. Döden, den skulle komma nu. Jag visste det. Jag skulle dö. Så plötsligt som det slog mig. Jag tappade telefonen i marken. Stirrade rakt fram, gick till mopon utan ord. Ni ropade. Jag svarade inte, sen bara kör jag iväg. Håret fladdrar mot axlarna, det fläktar om mina bara ben. När jag kör över bron ligger staden i tystnad. För vem är vaken kvart över tre en torsdagnatt? Ända jag hör är mopons surrande motorljud. 
Nu stannar allt ljud, jag stänger mopon och lägger upp den på foten. Knäpper upp hjälmen, och känner hur blöta kinder jag har. Hjälmen ramlar ur min hand. Jag går ut på det öppna fältet. Lägger mig i mitten. Helt stilla, inga ljud hörs. Mina oroliga andetag, tårarna som faller ner på marken är det ända som hörs. Jag bara ligger där och väntar. Väntar tills jag ska dö. För just där, mitt på dendär ängen det var där jag skulle möta döden.
Det var där du hade hittat mig förra gången. Du råkade köra förbi, se hur jag föll ihop. Hur mitt lila hår fladdrade i vinden och sett hur det ramlade ner. Hur mitt hjärta hade slutat slå, mina andetag hade tagit slut. Du hade räddat mig. Mitt liv. 
Nu händer något, jag hör motorljud. Hela min kropp börjar skaka. Min lugna gråt blir hysterisk. Men inget ljud kommer ut ur min mun. Ljudet kommer närmare och närmare. Sen förvinner det ut i intet. En lång tystnad. 
Snabba steg närmar sig. Då händer det. Skriket. Det högsta skriket jag fick ur min mun. En röst ropar jag kommer. Jag stänger ögonen. Stänger ut allt. Väntar på ödet. Väntar på att hinna dö. Men när jag öppnar ögonen är ditt ansikte ovanför mitt. Du viskar till mig att säga något. Så jag öppnar munnen, får svagt utt tre ord. Tre vackra ord. Jag älskar dig. Du bara stirrade på mig. Mina ögonlock föll igen och jag slutade andas. 
Känner något så underbart mjukt mot mina läppar, fjärillar i hela kroppen. En kyss och jag satt fast. Du lyfter ditt huvud och viskar, jag älskar dig mer
Vi låg där, på detdär fuktiga fältet. Stirrade upp mot stjärnhimlen, i full tystnad. Jag hade aldrig sett stjärnor lysa så starkt som den natten. Och ut ur det mörka täcket som lyste av milioner små lampor faller en av dem. En av de underbara stjärnorna faller. Jag önskar. Nu vänder du dig mot mig så jag riktar blicken rakt in i dina varma bruna ögon. Vad önskade du dig? Kommer ut ur min mun. Dig. Svarar du. Jag är redan din. Sen blir jag kysst av dedär mjuka varma läpparna igen. 

Kommentarer
Postat av: Anonym

Du borde bli författare eller något för du skriver helt sjukt bra texter :)

2012-11-18 @ 20:45:44

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback