älskling jag är rädd, lika rädd som du

Vad är poängen med att gå till skolan på morgonen? När man ändå blir justochjust gokänd i prov, inte orkar göra läxor eller följa med på timmar. När man vill brista ut i gråt på rasterna och slå sönder saker. Varför är det någon skillnad då? Okej, snart får vi höstlov. Kanske jag hinner samla mig då. Men just nu, känns allt så onödigt. Varför ska jag städa mitt rum om det ändå blir ostädat igen? Varför ska jag låtsas vara lycklig, då det ändå inte håller? Allt jag vill, är att vara normal och få krama om handär speciella. För det känns som om jag bara är lycklig då, när jag känner hans lycka. Varför får inte jag det, det som alla andra känner. Vara helt vanlig. Vadfan. 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback