för jag har aldrig förr upplevt denhär känslan

 
När jag öppnade dörren idag, låg det ett brev med mitt namn där, jag bor i Jakobstad. Så läste jag. Så nu sitter jag här, ensam. Två brinnande ljus håller mig sällskap och dendär låten spelas ur datorhögtalarna. Och känslan av denhär ensamheten, jag har aldrig upplevt det här. Det är så konstigt och känns så fel. Borde inte jag vara bara några hundra meter ifrån dendär närheten. Skicka godnatt vi syns imorgon. Men nej? Jag är hundra kilometer bort, Först på fredag finns dendär närheten nära mej. Dendär lukten i min näsa och läpparna mot mina. Jag saknar det så mycket, närheten, dendär känslan i hela kroppen. Nu känner jag bara saknad efter den, känsan, närheten. Det är inte det att jag behöver närhet hela tiden. För jag behöver de där ensamma stunderna. En natt borta är ju inte så hemskt det är bara okej. Och fast hela tiden jag säger jag saknar jag saknar så är det sant, för dendär närheten går inte att ersätta. Det är det vackraste som finns. Men det är tanken att veta. Hundra kilometer bort finns dendär närheten, kärleken. Det är en hemsk känsla. Klart jag klarar mig borta från det och behöver inte hela tiden känna närheten. Men att veta, veta den äckliga sanningen att jag är ensam fem nätter i veckan. Inte får känna den där underbara närheten på fyra dagar det tar ont i hjärtat. Jag kan inte göra något åt det, åt mina känslor. För det bara är så. Jag bara känner så. Nu känns det omöjligt, men det kommer bli lättare och jag kommer klara det bara jag intalar mig själv det. För jag vill från botten av mitt hjärta att det ska vara så bra som det varit. Jag är fullständigt forlorad, jag slipper inte upp och jag vill inte heller. Du&jag, vi kommer klara det. För det känns så rätt, helatiden och inte bara ibland. Jag hoppas och tror. Godnatt världen, jag är lycklig. ♥

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback