jag vill inte fucka up allt jag kämpat för

Jag är så splittrad. För ibland känns det helt okej att bo i jakobstad på skoldagarna, men sen får jag en klump i halsen och vill inte alls. Då det känns så vill jag bara gråta, eller det vill jag helatiden. För jag vet ju inte vad jag vill, vad som är bäst, vad jag ska satsa på. För alla säger ju att det är nu man ska studera och bli någonting. Men, tänk om det inte går nujust. Och vad är det för fel att vara 20+ och ennu studera? Nej ingenting. Så jag borde inte känna press, men jag gör det. För alla blir så sura när jag vill sluta i YA. Och jag förstår inte varför, jag menar jag mår ju inte bra här.. Men endå känns den där skolan å viktig. För, det är inte världens lättaste att slippa in dit, och det är ju något jag tycker om att göra.. Men kanske det är något som borde stanna om just det, något jag tycker om att göra. Och inte bli det jag gör resten av livet. Och just nu passar det inte in i mitt liv att bo 100 kilometer bort. För det är just det, jag saknar hem. Till alla gator och vägar jag vet vart dom går, att smyga ut på balkongen på nätterna och röka en tobak, det är alla småsaker jag saknar. Och jag vill inte lämna dem ennu. Men kanske jag gör det.  Jag måste bestämma mig, men det är så svårt. Jag hatar att göra stora beslut som kan såra mig senare eller helt enkelt bara fucka up allting. Och jag klarar inte av två såna på en gång. Men jag vill ha båda. Men min skolning känns inte viktig. För jag vill helt enkelt inte. Men jag måste ju nångång, och det är nu enligt alla. Jag måste bestämma mig, men jag överväger studier i mitt hem. Vasa, där jag hör hemma. Men vi får se hur det blir. Och nu var det dethär. fyfanförskola.
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback